Jag läntar så det gör ont i mig. Jag längtar tills söndagen den 26/12-10. Då kommer den underbaraste varelsen i världen och hälsar på bara mig.
Du tror inte att du betyder någonting. Men du betyder så mycket att inte ord kan förklara. Det låter möjligtvis löjligt för de flesta öron, att du betyder så mycket för mig när jag inte ens har träffat dig. Men för mig känns det helt naturligt att tycka om dig. Som att andas, som att gå. Helt naturligt. Det kanske låter konstigt i dina öron att jag tycker om dig. Du säger att ingen kan tycka om dig. Du säger att jag borde hata dig. Det är som att be mig hugga av mig min egen fot. Jag kan inte få ut dig ur mitt liv nu. Du är här vare sig du vill det eller inte. Och som jag sagt så kommer du vara det ända tills du ber mig fara och flyga.
Varje gång du skriver ett meddelande till mig får jag fjärillar i magen. Varje gång du säger "babe" till mig så blir jag lyckligare än ett barn på julafton. Du har kastat en förhäxning på mig som är omöjlig att upphäva och jag vill inte göra det heller. Jag vill spendera mina dagar vid din sida och aldrig lämna dig. Jag vill vakna upp vid din sida och mötas av ditt leende varje morgon. Då hade jag varit den lyckligaste kvinnan i världen.
Du kanske tror att jag ljuger för dig. Men jag är förälskad i dig trots att vi aldrig har mötts. Du gör mig lycklig. Du gör mig.. hel?
Men allt detta kanske är för mycket att be om? Allt detta kanske bara kommer förtsätta existera i min fantasi?
Make it real. Make me breathe.
You´re the one, you´re the one, you´re the one for me .