Mitt första riktiga minne är ifrån när jag var ett år gammal, tro det eller ej. Det var första gången jag träffade #!@?%. Han var tre år när detta hände och han stod och lekte med sitt duplo-lego. Det var nog helt enkelt kärlek vid första ögonkasted, för jag minns att jag bara stod och gapade av hänförelse vid synen av honom. Han tittade tillbaka på mig, men han hade väl mer den där blicken som utan ord säger "Vad i helvete glor du på?". Jag vet helt säkert att detta inte är något ditplacerat minne som man kan få av att titta på kort eller att höra ens föräldrar berätta upprepade gånger om speciella händelser, nej, detta är en verklig händelse. Det vet jag eftersom mina föräldrar inte var närvarande och de visste ingenting om detta förrän jag berättade det.
Jag, personligen, tror att hur man utvecklar minnen är individuellt. Dessutom tror jag att traumatiska upplevelser etsar sig fast mer än andra händelser som t.ex. att du trillar i trappan, att du är med om ett dödsfall eller, som jag, att du blir väldigt förälskad. Men när jag ibland berättar för folk om att jag har mitt första minne från den åldern så tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet och säger att man inte kan minnas saker förrän man är tre. Det tror jag helt enkelt är bullshit.
Men om ni har något intressant och vettigt att komma med så lyssnar jag gärna. Är villig att höra era teorier om minnet också.
Sov gott!
