Jag vet inte längre om jag lever. Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Alla känslor samlas till en stor klump i magen som jag inte vet vad jag ska göra med. Det finns tillfällen då jag får lust att ta tag i en kniv och sprätta upp magen från navlen och uppåt, bara för att få ut den där helvetes klumpen som tär så förjävligt på mig.
Jag vill inte längre, jag vill lägga mig i min säng och kanske aldrig mer kliva upp. Samtidigt vill jag kliva upp ur min säng med ett leende på läpparna och visa att ni hade fel.
Fredagen var mycket mer lyckad än vad jag hade väntat mig.
Det kändes underbart att känna dina läppar mot mina trots att jag vet att du var onykter, men det spelar ingen roll.
Det kändes så underbart att träffa alla, alla som betyder någonting för mig.
Och jag vill mest av allt tacka Micke för att du pratade med mig och för att du hjälpte mig igenom min jobbiga period. Sedan vill jag tacka Jack som höll mig sällskap under natten så jag slapp sova ensam som jag hatar så förjävligt.
Dagen har inte varit den bästa, jag har gått omkring i en dimma. Mina ögon svider och mitt hjärta bultar hårt.
Jag skriver kanske mer på denna senare denna dagen, eller så skriver jag helt enkelt en ny lite mer aktuell moj.
hej.
förresten, jag är ledsen för att jag har sårat folk denna helgen. det har inte varit meningen.
