Don´t save your love

Men stanna då förhelvete.

Jag har inte somnat än. Jag vet att jag mycket väl borde sova eftersom Henke kommer till mig Idag för att hämta sin cykel. Och senare på eftermiddagen ska jag ut och äta middag på resturang med min familj, detta är någonting jag inte ser fram emot. Det är ungefär 7-8 veckor sedan jag träffade min pappa sist, och innan dess var det nästan ett år. Vi har ingen kontakt, och jag är inte säker på att jag vill ha det heller. Men vad ska jag göra? Det är fars dag och jag har den sämsta fantasin på denna jorden just nu.

Klockan slog precis över till 04:04 och jag är faktiskt inte alls trött. Det känns som att jag inte orkar sova. Jag vågar inte sova. Jag känner mig mer utsatt i drömmen än vad jag gör i verkligheten, men just nu märker jag knappt någon skillnad på dröm och verklighet vilket var jobbigt i morse. Jag gick upp och var överlycklig för att jag hade hittat min freestyle kvällen innan. Jag fixade till mig lite och gick upp för att hämta freestylen, men den låt inte där jag hade lagt den. Jag letade febrilt igenom hela rummet utan att hitta den, jag gick till och med ner och frågade min mamma om hon hade sett den. Men hon sade bara att jag säkert hade drömt det. Hur kan det ha varit en dröm? Jag mins så väl mitt lyckorus bara för att jag hittade den, jag minns hur jag lade den på min kudde på golvet för att sedan lägga mig ner i sängen och läsa. Jag vet inte längre skillnad på dröm och verklighet.

Om en och en halv vecka smäller det. Då är det dags för läkarbesök på BUP. Jag har för länge sedan tappat förtroendet för BUP eftersom de så länge behandlade mig som en två-åring. Jag sket fullständigt i dem och sökte hjälp på ungdomsmottagningen istället. Där fick jag Knud som "kurator". Han gör allt han kan för mig, det känns verkligen som att han bryr sig. Som när han sade: " om jag någonsin behandlar dig som en två-åring... lova att du säger till då?" Det värmde så mycket att det inte ens går att förklara. Men hur mycket jag än har velat komma ifrån BUP så måste jag nu tydligen tillbaka dit för att få mediciner utskrivna. Jag vill verkligen inte. Sist jag fick mediciner ute var det Lergegan och det var de löjligaste jävla tabletterna jag tagit i hela mitt liv. jag fick de för att jag skulle kunna sova om nätterna, det enda de gjorde var att mitt huvud var dött. Jag låg och stirrade upp i taket utan att kunna tänka. Men det är inte så att jag inte kan sova för att jag tänker för mycket. Jag bara kan inte?

Nu ska jag i vilket fall som försöka.

Uppåt.. uppåt.

Love Bites

Det går utför så snabbt att bromsarna inte fungerar.





Jag ligger i min soffa, känner att jag inte vet riktigt vad jag ska göra. Det finns nog inte så mycket att göra klockan 02:39 heller visserligen.
Har suttit och roat mig med att göra olika test på internet för att mäta min ångest och liknande. Rätt intressant faktiskt. Riskzon.
Har sådan hemsk lust till att någon ska ringa mig, vem som helst faktiskt. Så om du läser detta och har mitt nummer på en liten papperslapp eller inskrivet i mobiltelefonen så får du mer än gärna slå en pling, för jag har verkligen ingenting att göra.

Jag vet att denna bloggen avviker grymt mycket från de bloggar jag normalt skriver, men jag mår till och med för dåligt för att skriva djupa grejer just nu faktiskt. Jag känner att allt bara susar neråt och jag hänger liksom inte med själv.



Men på måndag smäller det troligtvis :D ska dock inte berätta än vad det är som händer, måste ju bygga upp nyfikenheten lite. 50 spänn kommer jag i alla fall få lägga ut för hela skiten, vilket är något djävulskt billigt.



Vet inte vad jag ska skriva mer faktiskt. Kanske ska berätta lite om dagen.
Jag åkte in till staden vid... vadfan det nu var. ett-två tiden kanske. och träffade Henke. vi satt och fikade på P&M och hade det lite mys sådär. Sedan skulle han hem. Så jag blev lämnad för att vänta på bussen som var något jävligt försenad, så jag satt där och frös mitt feta arsel av mig.
När jag kommer hem försöker jag få kontakt med någon som vill umgås med mig, men Joffa kunde inte för hennes moder var sjuk. Så istället ringer den där söta killen från helgon mig. Så jag var ute och rökte och talade med honom i telefon i en tjugo minuter något sådant, sedan dog hans telefon så det blev inte mer med det. Ja. sedan kom jag hem och vad uttråkad, så jag tvingade min moder att titta på Pirates of the caribbean 3 med mig. annars skulle jag ha dödat henne. för jag var johnny depp sugen... bajs.

som ni kanske även förstår så är jag jävligt oseriös idag, jag menar inte att inget av det där som jag skrivit ovan har hänt, för det har det. men jag kanske inte hade dödat min moder.. kanske.

Nu sitter jag och driver med mig själv och lyssnar på Thin Lizzy-Whiskey in the jar.

Dagens låttips btw: Pretty Boy Floyd - Don´t save your love
underbar låt.

Nu ska jag gå ut och röka en lite porrig ciggis och sedan ska jag kasta mig i sängen och krama kudden och låtsas att det är en söt pojke eller flicka. kanske drömma lite fina drömmar om jag har tur. Ha det .


Simma din jävel.