Kan nog lugnt säga att detta inte har varit en av världens mest händelserika dagar. Men jag har i alla fall varit ute och ätit en runda med Sandra, Jojo & Jonas. Ikväll har jag chillat som fan på soffan och bara tittat på tv. Inte för att det ens var någonting som i grund och botten var värt att se, nej. Utan av bara ren tristess. Imorgon är man ledig från skolan och då får man fan i mig se till att få tummen ur röven och sätta igång med lite arbeten som man har hängande efter sig i skolan. Borde faktiskt se till att sätta igång med projektarbetet men det är någonting där som tar emot jävligt mycket.
Som de flesta dagar hade jag även idag ett väldigt intressant samtal med Fröken Bengtsson. Det ämne vi hade uppe idag var vad vi faktiskt minns från när vi var små. Det har ju varit uppe en hel del diskussioner om att man inte börjar minnas förrän man är tre år etc. etc. Men av egen erfarenhet så vet jag helt enkelt att det finns undantag. Mitt första riktiga minne är ifrån när jag var ett år gammal, tro det eller ej. Det var första gången jag träffade #!@?%. Han var tre år när detta hände och han stod och lekte med sitt duplo-lego. Det var nog helt enkelt kärlek vid första ögonkasted, för jag minns att jag bara stod och gapade av hänförelse vid synen av honom. Han tittade tillbaka på mig, men han hade väl mer den där blicken som utan ord säger "Vad i helvete glor du på?". Jag vet helt säkert att detta inte är något ditplacerat minne som man kan få av att titta på kort eller att höra ens föräldrar berätta upprepade gånger om speciella händelser, nej, detta är en verklig händelse. Det vet jag eftersom mina föräldrar inte var närvarande och de visste ingenting om detta förrän jag berättade det. Jag, personligen, tror att hur man utvecklar minnen är individuellt. Dessutom tror jag att traumatiska upplevelser etsar sig fast mer än andra händelser som t.ex. att du trillar i trappan, att du är med om ett dödsfall eller, som jag, att du blir väldigt förälskad. Men när jag ibland berättar för folk om att jag har mitt första minne från den åldern så tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet och säger att man inte kan minnas saker förrän man är tre. Det tror jag helt enkelt är bullshit.
Men om ni har något intressant och vettigt att komma med så lyssnar jag gärna. Är villig att höra era teorier om minnet också.
Jo minsann. Nu är man tillbaka här på bloggen efter ett antal deprimerande år. Men nu är det dags att vara glad. Jag gissar att det som fick mig att faktiskt satsa på att börja skriva lite igen var att min kära vän Sandra nu har satt igång sin politiska blogg. Och jag kände väl helt enkelt lite saknad inför min gamla blogg.
Nåja. Idag har jag äntligen fått tummen ur röven och blonderat håret. Men såklart så gick det käpprätt åt helvete med tanke på att det som vanligt inte blev mer än oranget, börjar få smått panik på det stadiet nu. Börjar nästan fundera på att låta håret vara blont nu istället för att färga det lila som jag faktiskt hade tänkt, men jag har ju en tendens att ångra mig en gång i timmen, så vi får väl se hur det går med den saken.
Det är fan vad svårt det ska vara att få ur sig några ord nu egentligen. Jag vet att förr när jag skulle skriva så flöt allting på och det var nästan svårt att sluta. Men nu känns det som att jag har fått skriftlig förstoppning eller vad man nu kan kalla det för. Så de som faktiskt läser får ursäkta mitt ordbajseri.
För att kanske bli lite mer seriös, och ta upp någonting som jag och min kära vän Sandra diskuterade för ett par timmar sedan, så tänkte jag försöka förklara min syn på invandringen. Det är ganska många som har missförstått mig när jag har pratat om detta ämne och de flesta ser mig som rasist. Visst, ni kanske inte har 100% fel där men jag måste ändå få säga min del i det här. Det jag stör mig mest på är folk som kommer till sverige trots att de har det bra i sitt hemland. Folk som inte har mordhot på sig hit och dit och som inte behöver komma hit för att få den sjukvården de behöver för att inte dö. Jag blir så förbannad när jag hör att en liten flicka från något random land inte får stanna kvar i sverige trots att hon kommer bli blind om hon inte får en avancerad ögonoperation. I andra fall så kan det röra sig om en person från.... ja.... låt oss säga ett så pass rikt land som USA. Han kommer hit för att hälsa på sina släktingar och sedan vill han inte åka hem, för det var ju faktiskt ganska trevligt här. Han får fan i mig stanna. Och HAN tar upp platsen för den där lilla flickan som behövde en operation. Jag tycker definitivt att vi i europa måste snacka ihop oss på något jävla sätt. För det kan inte fortsätta såhär med att Danmark nästan är tomt från invandrare medan sverige nästan svämmar över.
Världen är sjuk.
ifall det nu är några invandrare som läst bloggen så vill jag bara säga att jag inte har något emot ER. det är systemet som är fucked up.
