The weakness in me

Jag singlar ner. Jag singlar ner som ett höstlöv från de slumrande träden. Det kanske hade känts hoppfullt ändå.. Om jag inte hade vetat att våren aldrig skulle komma.




Jag ligger i min säng. Tänker på dig. Tänker på dig som jag gjort varenda natt nu senaste tiden. Men förut har jag tänkt på dig med lycka. Att jag var lycklig över att du kunde tycka om mig. Nu vet jag att det inte var så. Allt var bara ett spel. Det är alltid bara ett spel. Och det enda jag kan se fram emot är game-over. 


Jag tyckte..tycker... verkligen om dig. Men det känns som att jag bara är en leksak. Någonting du tyckte var roligt ett tag men sedan fanns det någonting annat som var så mycket bättre.. och jag glömdes bort i ett hörn. 


Jag trodde nog att du var annorlunda. Det sade du själv att du var. Du föraktade alla andra killar jag snackade om. Men sedan visade det sig att du var precis likadan och slet ut mitt hjärta, stampade på det och spottade på det. Jag vet inte ens vad jag gjorde för att förtjäna någonting som detta.


Jag känner mig förlorad. Förlorad i en evig dimma som inte kommer lätta. Jag irrar mig längre och längre in och hittar inte vägen ut. Den stig jag förut följde har jag för länge sedan kommit bort ifrån. Jag blir piskad av grenar i ansiktet och över hela kroppen. I början var det kanske njutningsfullt med den psykiska smärtan detta gav. Men i längden ger det mig ingenting. Ingenting annat än tomhet och känslan att vara ännu mer vilse.


Idag skulle du egentligen ha varit hos mig. Jag skulle fått känna dina armar omkring mig. Men du är inte här. Och jag vet inte ens varför. Jag är ledsen. Det är jag. Och jag är arg. Ja. På dig. Men nog mest på mig själv. Jag sabbar alltid allting som är bra. Och nu har jag även sabbat dig.. Det varar aldrig. 




Helvete. Jag vet inte ens vad jag ska göra nu. Jag behövde dig. Och du försvann. Nu vet jag inte vart jag står. Lika vilsen som alltid i den här jävla dimman. Du gav mig ett rep som jag kunde följa ut. Men du knöt det till en snara och lade det runt min hals. Trots det så kan jag inte låta bli att tycka om dig. Fy fan.

Why do you come here?

You´re the one

Jag läntar så det gör ont i mig. Jag längtar tills söndagen den 26/12-10. Då kommer den underbaraste varelsen i världen och hälsar på bara mig.

Du tror inte att du betyder någonting. Men du betyder så mycket att inte ord kan förklara. Det låter möjligtvis löjligt för de flesta öron, att du betyder så mycket för mig när jag inte ens har träffat dig. Men för mig känns det helt naturligt att tycka om dig. Som att andas, som att gå. Helt naturligt. Det kanske låter konstigt i dina öron att jag tycker om dig. Du säger att ingen kan tycka om dig. Du säger att jag borde hata dig. Det är som att be mig hugga av mig min egen fot. Jag kan inte få ut dig ur mitt liv nu. Du är här vare sig du vill det eller inte. Och som jag sagt så kommer du vara det ända tills du ber mig fara och flyga.

Varje gång du skriver ett meddelande till mig får jag fjärillar i magen. Varje gång du säger "babe" till mig så blir jag lyckligare än ett barn på julafton. Du har kastat en förhäxning på mig som är omöjlig att upphäva och jag vill inte göra det heller. Jag vill spendera mina dagar vid din sida och aldrig lämna dig. Jag vill vakna upp vid din sida och mötas av ditt leende varje morgon. Då hade jag varit den lyckligaste kvinnan i världen.

Du kanske tror att jag ljuger för dig. Men jag är förälskad i dig trots att vi aldrig har mötts. Du gör mig lycklig. Du gör mig.. hel?


Men allt detta kanske är för mycket att be om? Allt detta kanske bara kommer förtsätta existera i min fantasi? 

Make it real. Make me breathe.

You´re the one, you´re the one, you´re the one for me .

Don´t walk away

Jag är lycklig igen. Jag är gladare än vad jag varit på länge. Det har med något att göra. Någonting. Jag känner mig omtyckt och mer värdefull. Jag finns. Och det finns folk som tycker om mig. Jag tycker om att finnas. Jag tycker om att tycka om och bli omtyckt. Lev med mig. Livet har börjat.

Bara för att jag är bäst på att göra bort mig på fyllan. Eller kanske inte så farligt. men men.

sömnlös trött på allt

Härmed ger jag upp mina försök till att vara som alla andra. För hur jag än anstränger mig för att vara alla till lags och försöka vara allmänt trevlig så är jag ändå alltud bara den där konstiga tjejen som är för på. Jag är trött på att alltid vara den personen som alla slutar smsa med. Jag är trött på att vara en hund som tigger vid matbordet. För det spelar faktiskt ingen roll hur mycket jag än försöker, uppenbarligen. Jag är väl helt omöjlig att tycka om. Ja gud så patetiskt detta lät helt. Plötsligt. Men jag är faktiskt trött på att vara 'extratjejen'. Den där man kan behandla hur som helst, inte höra av sig till på flera veckor till oh csedan höra av sig till och låtsas som att allting är pprecis som det ska. Jag är trött på att stå bredvid när alla mina vänner är lyckliga.

Det finns väl de som inte är menade ska ha ett bra liv. Jajajaja. Jag har mat på bordet, tak över huvudet och allt det där jävla tjafset. Men jag hade gett upp det mesta utan att tveka om det bara innebar att jag skulle få känna hur det kändes att vara någon annan. Någon annan som inte behöver kämpa varenda dag för att hitta viljan att kliva upp ur sängen. Någon annan som inte behöver kåmpa för att vara en normal människa bland folk. Jag skulle gett nästan vad som helst. Det är därför jag många gånger tänker på att bryta upp helt med mitt gamla liv och flytta långt ifrån denna sketna hålan och starta ett nytt liv där ingen vet vem jag är. Där ingen vet hur jag brukar vara. Där hade jag kanske kunnat skapa en ny mig. Återigen. Men samtidigt. Jag måste tänka realistiskt. Jag hade inte klarat av att flytta så mycket som en mil hemifrån. Jag hade gått under. Jag hade inte fått någonting gjort eftersom jag inte klarar av att ringa ens de enklaste telefonsamtal. Jag kan inte gå ensam på möten. Etc etc etc. Men vad ska jag då göra för att rätta till allt? Här vet ju de flesta redan vem jag är och hur jävla jobbig jag är.. Känns som en ganska omöjlig situation...

Var bara tvungen att få ur mig det.

What´s right? What´s left?

Idag är en allmänt jobbig dag. Jag är så trött att jag skulle kunna somna på fläcken.

Har varit en runda på arbetsförmedlingen idag för att prata lite med handledaren och diskutera vad jag ska kunna göra och hur mycket. Just nu är vi inne på någonting som har med boköversättning att göra på 50%. Hon skulle kolla upp detta tills nästa gång vi ses och så får vi väl se hur allting går. Och till nästa gång ska jag även börja lite lätt med att fylla i mitt CV. usch. hemska tanke.

Hade planerat att jag skulle köpa mig en ny foundation idag eftersom min nuvarande är så fucking tom. Men självklart när jag väl kommer dit så visar det sig att mina pengar är slut. Jag har ingen aning om vad jag kan ha gjort av med mina pengar på. Sist jag var ute på puben hade jag 700 spänn kvar och då köpte jag bara en öl. Detta var i lördags. Nu äger jag ingenting. Så vad är det nu jag har hittat på som jag har glömt bort?

Idag fick jag även tummen ur röven till att koppla in min mobil i datorn på rummet och fixa så att jag hade internet där. Helt super. Kan jag äntligen sitta där och chilla lite på kvällarna när jag inte har någonting bättre för mig och när jag inte kan sova.


På lördag är det dags att vara barnvakt åt syster. Jag och Pussy ska sitta hemma och chilla och titta på lite film kanske medan mor och uffe är på julbord. hmmmja. Det kommer väl säkerligen bli relativt skoj.

Nej . Nu ska jag pensionära mig med att titta på Vem vet mest? och bara dö en sväng.


tjejnare

fuck me. im famous

Ligger i min säng.... Gud vad tjatigt det där börjar bli.

Mår verkligen riktigt dåligt. Det klickar i kroppen mer än vad det har gjort på länge. Vet inte riktigt hur jag ska förklara mina klickningar på ett bra sätt. Men det känns ungefär som att du sätter tänderna mot ett elstängsel upprepade gånger. En hel jävla fucking dag.


I övrigt har dagen varit allmänt skit ändå. Pussy väckte mig runt tjugo i tre. Hm. Då hade vi inga cigg. Så vi bestämde att vi skulle ta bussen till das rödeby centrum. Vi går ner och väntar på bussen men ingen buss kommer. Vi väntar i nästan en halvtimme innan vi bestämmer oss för att gå istället. När vi väl har köpt cigg, lite frallor och en läsk så går vi en sväng till apoteket också. Under tiden så försöker jag få tag på min mor för att se om hon skulle kunna hämta oss när hon ändå är påväg hem från jobbet (ni fattar inte hur mycket vi frös. Och till råga på allt hade jag mina klickningar) men jag får inte tag på henne. Vi bestämmer att vi kan ta bussen hem. Efter en stunds väntan dyker bussen upp... Men den kör fel väg in till busshållplatsen. Busschauffören ber oss att hoppa in och pussy säger 'till trastvägen' och busschauffören tittar på oss och säger 'nej vi kör inte där nu. För vi är så försenade' nehe. Så då fick vi kliva av bussen. Och jag försökte ringa min mor ett antal gånger igen. Inget svar. Får reda på av min låtsaspappa att hon har glömt mobilen hemma. Jag försöker ringa hem men hon är försenad hem. Pussy ringer sin mormor och morfar och frågar om hennes morfar skulle kunna tänka sig att köra oss, och det hade han. Så vi påbörjar den lilla prommenaden hem till dem och bestämmer oss för att ta den kortaste vägen dit. När vi väl ska svänga in på den vägen visar det sig att det inte finns någon väg utan bara ett jävligt djupt hål i marken. . . . Jaha. Så då fick vi vända och ta en annan väg. Tillslut lyckas vi ta oss hem efter många om och men...


Till råga på allt så har Du försvunnit......



Varför är man en sådan problemmagnet??
Nej nu ska jag sova... Förhoppningsvis kan det inte hända så mycket då. Nauti

Hjärnbrist

Jaha jaha. Här ligger man igen med huvudet alldeles för fullt med saker för att ens kunna tänka tanken på att sova. Hmmmja.

Idag kom den första snön till rödeby. Men dock verkar ingen förutom jag och lillasyster vidare exhalterade över detta faktum.


Jag känner mig som att jag är instängd i en konservburk. Kan inte riktigt förklara varför. Men jag känner mig avskilld från omvärlden och jag hör inte vad ni säger. Jag minns ingenting jag sett.
Mitt minne har flugit fullsndigt åt helvete. Det är faktiskt inte så att jag inte lyssnar. Det gör jag. Men jag minns inte ett jävla skit. Jag kan sitta och ha en konversation med Pussy och bara några ögonblick efter vet jag inte ens att vi har pratat.. Jag hör också väldigt dåligt. Folk kan sitta och prata med mig i en evighet utan att få så mycket som en reaktion från min sida. Men det beror oftasr på att jag sitter i min egna lilla värld. Dit flyr jag så ofta jag bara kan.



Neeej. Nu. Kanske det ändå är dags att försöka få några timmars sömn?
Hmja. Möjligt. Nauti

Sitter med Pussy hemma hos mig och chillar lite. Hon vid en dator och jag vid en annan.
Har haft lite roligt åt bilden här över nu ett tag.. fick för mig att det ser ut som en klassisk " Fråga mig om råd "-bild. Men jag vet väl inte.
Idag har varit en jävligt händelselös dag. Har bara suttit och degat framför datorn med diverse gratisspel.
     Har idag fått brev från försäkringsbolaget. Ganska tvetydigt brev iofs. Men det verkar om jag inte misstar mig som att jag kommer få pengar pga sjukdom. Inte helt fel så slipper jag vara pank.
     Somnade inte förrän vid sex i morse någon gång när jag hade tittat på Vad kvinnor vill ha ca 3 gånger. Ganska uttjatad den tredje gången kan jag berätta. Men jag kunde inte få tummen ur röven för att gå och byta film. Näe. Jag är inte lat. Jag är motivationshandikappad. Hellayeah.
     Har nu även bestämt att jag ska ta det lugnt med alkoholen och utgångarna ett tag. Dels för min ekonomis skull och för min kropp. Kroppen skiter jag visserligen i. Men pengar vill jag ha. Hmmjaa. Och sedan har min kropp ändå sagt ifrån. Så det är väl bäst att lyda.. den pratar så sällan med mig.
     Tyckte förövrigt synd om Pussy idag som råkade ta fel buss till Rödeby och fick gå hem till mig i blåsten och spöregnet från rondellen. Typiskt henne. Hon kan inte göra någonting rätt. Men som jag brukar säga: Synden straffar sig själv.


     Näe nu kommer jag faktiskt inte på något mer som är intressant... Ska fortsätta drömma.


CHAO!

where do you like it?

Ligger som vanligt i min säng utan att kunna sova.. Tänker för mycket på allt omkring och för lite på mig själv för tillfället...
Försöker komma framåt med boken... Men som med allt annat som jag bestämmer mig för att göra så går det jääävligt trögt.


Igår var jag ute på das krog med Pussy. Kan dock inte säga att det var någon höjdarkväll. Hade huvudvärk och var trött som fan.. Pallade dessutom bara dricka en öl
Menmen. Det blir väl fler gånger som man kan rätta till det.


Jag tänker mycket.... Kanske mest på en viss person. En person som kanske inte ens existerar... Han finns kanske bara i mitt huvud.
Hela min dag går åt att tänka på detta fantasiväsen....eller finns du på riktgit? Jag vågar inte spekulera i detta mer, för jag vet att jag inte kommer någon vart.
Men jag tycker om detta väsen. Även om det skulle vara så att det bara är någontang min trötta hjärna har kokat ihop. Om det är så att du bara är en dagdröm... Så är det ändå värt det. Då önskar jag att jag får drömma för alltid och aldrig mer bli väckt. Att få vara kvar i min fantasivärld där Du finns vid min sida.
Även om Du nu mot all förmodan är verklig så kan det aldrig vara lika bra som i mina drömmar. Eller?

at the end of the day

Vet inte vart mitt liv är påväg och jag vet inte hur jag ska orka hinna i kapp.


Det känns som att allt går för fort. Jag hinner inte känna någonting förrän den känslan blir ersatt av en annan?
Är det så livet ser ut nu för tiden. Folk som jagar sitt eget liv. Stressar för att fånga det men hinner inte att leva.

Har inte sovit en blund inatt eftersom jag legat vaken och oroat mig över diverse saker.
Så nu har jag gått och lagt mig klockan sju. Känner mig defenitivt som en pensionär. Men ibland är det nyttigt att gå och lägga sig tidigt.


Nu ska jag lämna er ifred. Sussa sött.

Mobil

Idag blir det förhoppningsvis en ny telefon för lilla mig. Jag har som vanligt lyckats sabba den förra på en av mina lite för livade utekvällar. Menmen. denna ska väl få hålla i två år också. som alla andra har fått göra.

Har äntligen fått tummen ur röven och börjat skriva på boken som jag har tänkt skriva på i flera år. Men ja. Som allt jag bestämmer mig för att göra så kommer den säkert bara bli halvfärdig och jag kommer glömma bort att skriva på den och det kommer inte bli någonting av det. Men jag ska verkligen försöka.. För jag känmner att det är någonting jag behöver för att komma vidare. Dessutom för att hjälpa andra. Jag hoppas verkligen att det blir någonting av det här. Det var allt .. For now.

Aldrig tillräckligt

Jag vet inte vart jag är påväg. Jag vet inte varför jag är påväg dit. Allt jag vet är att det är i fel riktning.

    Jag tittar på dig i smyg. När jag är säker på att du inte ser åt mitt håll. Jag tittar på dig och ser en del av mig själv. En del jag känner igen. Jag gör mig löjlig bara för att få dig att le. Bara för att se dina läppar formas till ett underbart brett leende som gör mig varm från topp till tå. Det finns inte mycket jag inte skulle göra för dig. Det kan jag nästan erkänna. Men det finns inte mycket jag skulle orka göra nu när jag vet att det är så hopplöst som det faktiskt är. Det är inte jag. Det är hon. Det är inte du. Det är jag. Det är inte möjligt. Och varför kämpa motströms när det är så lättare att flyta medströms?
    Varför är inte jag som Hon? Vad har Hon som inte jag har? Ambitioner? Jobb? Drömmar till och med kanske? Eller är det pengar?
    Jag försöker göra allt jag kan för att inte sjunka ner på botten för jag vet hur jobbigt det är att ta mig upp igen. Och jag har varit där förut.. Jag vill inte dit igen. Men det är svårt att inte bli bitter när det känns som att livet gör vad som helst för att hålla en ifrån lyckan. Jag simmar. Simmar. Simmar. Kämpar för att hålla huvudet över ytan. Sjögräs slingrar sig runt mina fotleder och hindrar mig från att komma vidare och hitta vägen mot land.

Sedan såg jag dina ögon. De var en fyr i mörkret. En vägvisare mot min räddning.

Samtidigt var de en flodvåg som drog mig ner. Så långt ner att jag inte kommer kunna orientera mig upp igen i första laget.

More is More

Nu börjar veckan igen efter en stenhård helg. Eller tja. Stenhård vecka och stenhårda helger. Äsch jag vet knappt själv. Det jag vet är att min alkoholkonsumtion har varit skyhög de två senaste veckorna och jag börjar faktiskt känna mig ganska sliten. Men det har helt klart varit värt de tusentals kronor jag spenderat på alkoholen för jag har haft så fruktansvärt roligt med människor jag tycker om. Men visst har man lite ångest för att man hade kunnat köpa så mycket annat för de pengarna med vad fan. Lite får man faktiskt unna sig ibland. Och jag har mina perioder. Vissa perioder går jag ju inte ut alls på flera veckor och ibland är jag ute varenda dag.
       Just nu sitter jag och väntar på Pussy. Hon ska snart komma hit och vi ska muntra upp varandra och pimpla kaffe. Skitsnack är väl också en del av planer. Man är väl kvinnlig ibland.

       Känner mig ganska patetisk när jag redan sitter och funderar på vad jag ska hitta på i helgen. Om man ska ut och göra av med ännu mer pengar som man inte har. Men det blir väl inte så. Ska försöka få hem någon människa på filmkväll. Är sjukt sugen på att se en massa skräckfilmer och mysa med någon. Hade varit jävligt soft. Har inte tittat på en ordentlig skräckfilm på evigheter känns det som. JA på tal om skräckfilmer så måste jag se Saw 3D. Hade tänkt att man skulle samla ihop ett gäng och se den men hittills är jag uppe i ... hmm . Jag plus en till... det är inget gäng.... Om du läser detta och är på (NEJ, jag bjuder inte) så får du gärna höra av dig och säga att du vill hänga på. YAY.

Näe. nu ska jag ta och dricka lite kaffe och försöka glömma bort att jag är sjukligt röksugen. HÄJRÅ.

Levlivlev

Har märkt att alla sakta men säkert flyr från Karlskrona city. Om jag inte misstar mig så kommer jag vara ensam kvar här inom ett år.
       Det känns ganska underligt att folk man har umgåts med näst intill hela sitt liv tar sitt pick och pack och flyttar miljarder mil härifrån. Helt plötsligt finns de inte längre i närheten så man bara kan slå en signal om man känner sig lite ensam eller behöver prata med någon. Det är även då, när alla flyttar och börjar nya liv, som man inser att man börjar bli vuxen och det skrämmer mig något djävulskt. Jag vill fortfarande vara barn och slippa ansvar. Jag vill ha sommarlov och inte känna mig tvingad till att jobba på sommaren. Jag vill kunna ha fester utan att vara nojig över allt som kan gå sönder. Jag vill kunna gå ut på puben utan att oroa mig över ifall någon av ens arbetskamrater ser en aspackad.  Det är så mycket som känns fel att göra nu och det kännst till och med fel att det känns fel.   Jag är inte redo att bli vuxen. Det finns så mycket saker som jag inte lärt mig än. Jag kan t.ex. inte laga mat. Det enda jag kan göra är väl en hyfsad skaldjurssoppa. Jag kan verkligen inte bädda sängen... Fråga mina vänner om ni inte tror på mig.   Jag kan inte ens prata i telefonen utan att få panik och vilja kasta ut telefonen genom fönstret. Hur skulle jag möjligtvis kunna klara mig ensam? Jag hade inte överlevt en dag utan någon som hjälpte mig med alla dessa grejerna. Jag behöver några år till. Jag behöver få vara barn. Jag behöver få vara barn nu när jag har insett vad det innebär att vara vuxen. 
     Jag skrattar innombords när min lillasyster säger till mig nu att hon vill bli vuxen. Jag minns att jag själv sade det för ex antal år sedan och nu har jag en helt annan syn på saken. Om jag hade fått leva om mitt liv hade jag njutit mer av barndomen och lekt mer. Inte ansträngt mig för att bli vuxen för fort. Jag hade lekt med dockor några år till och inte brytt mig om vad resten av tjejerna tyckte.  Jag hade uppskattat livet mer.


Andas... Andas.... Puls.

Sömnlös

Ligger i min säng. Kan som vanligt inte sova. Tänker alldeles för mycket på ingenting. Har corpse bride igång på datorn precis som alla andra nätter. . . . Det hjälper mig att slappna av, något sånär i alla fall.

Idag var Pussy äntligen hos mig igen. Har saknat henne nu när hon är arbetsnarkoman. Vi drog till maxi och köpte varsitt ex av the sims 3 kvällsnöjen. (Lite nörd måste man få vara).
Pussy var även lycklig idag för att hennes körkort hade kommit :) jättefint trots den bleka bilden. Borde verkligen överväga att öka kontrasten på körkortsbilderna. Herregud.

Börjar verkligen känna av hur fattig jag är nu. Har knappt råd med cigaretter för dagen. Och samtidigt har jag självklart kommit in i en period där jag faktiskt är intresserad av att köpa nya kläder. Har inte varit inne i en sådan period sedan. . . Ja. Någonsin. Och allt detta bara för att jag är så pank som man bara kan bli . Men äsch vad fan. Det löser sig sa kärringen som sket i vasken .

Nej. Nu ska jag återgå till att försöka sova. Nauti.

Idag är en såndär dag så jag känner mig ensam och inte kan komma på ett skit att hitta på.
       För tillfället sitter fröken Sathalie i soffan och pimplar kaffe och tittar på Förhäxad. Väntar på att Pussy ska få tummen ur och komma hit, men det lär väl dröja ett jävla tag om jag känner henne rätt.
       




       Krogrundan igår var väl allt annat än normal. Det första som händer när vi kliver in på PM är att vi träffar två män varav en påstår sig ha varit gift med Py Bäckman och även ha spelat i Uriah Heep. De var även multimiljonärer och ville bjudar på drinkar hela kvällen i utbyte mot att vi visade dem Karlskronas publiv. Och vi visade dem runt dit vi gick. Kanske inte var det trevligaste sällskap och kanske snäppet för närgångna, men vi överlevde!


       Fick precis brev från arbetsförmedlingen. Ska på möte den nionde november klockan ett. Usch. Orkar inte. Men vad gör man inte för att få lite pengar att kunna sätta sprätt på. hmm.. Nää. Nu kom min morfar, så man ska väl försöka vara lite social!   Hej svejs.
      

Nej ikväll jävlar blir det faktiskt utgång. Pallar inte sitta hemma i världens drygaste atmosfär och tycka synd om mig själv för att jag inte har pengar eller vidare mycket till liv. Nej. Jag ska ut och slösa pengar jag inte har. Om jag har tur så kanske lyxfällan kommer till mig om några år. Eller näe. Det dröjer inte ens några år ska ni se.
     Just nu sitter jag i min ensamhet och dricker en öl. Väntar på att folk ska svara på sms, men de är lite sega denna afton. Men ingenting ska få förstöra för mig ikväll. Ikväll är jag ute efter att supa bort mina sorger och bekymmer och leva i en annan verklighet, sedan får man helt klart ta smällen imorgon. Men det behöver jag inte tänka på än. Det återkommer jag med att klaga om imorgon.

    Nu öppnar jag öl nummer 2 och sitter kvar i min ensamhet... känner mig ganska patetisk faktiskt. Äsch vadfan. Det finns väl folk som är värre.  Men i vilket fall som helst så är mitt största problem för tillfället om jag ska ha rött läppstift eller inte. Blörk. Lät lagom löjligt. Men aja. Rött it is.


HEJ DÅ BLOGGEHEEHHEHEN. PUSSSHSHSHSHS PUYSSSHSHh! !

helvetesjävlaskitsegadagjävel

Sitter här hemma i soffan och funderar på ifall man faktiskt ska se till att komma ut ikväll. Är faktiskt jävligt sugen på det, men samtidigt absolut inte. Har huvudvärk och är trött. Men känner att jag faktiskt behöver träffa lite folk och kväva min ångest (som jag har kvar sedan förra fyllan) med ännu mer alkohol.
       Hela jävla dagen har jag suttit på min feta röv på exakt samma ställe i soffan och tittat på den dumma tv-apparaten. Det har inte varit någonting bra och jag har inte gjort något intressant. Bara suttit med datorn och en kopp kaffe. Jag har bara rökt en enda cigg på hela jävla dagen vilket gör mig smått irriterad och jag känner mig inte tillreckligt pepp för att gå ner till affären. Nej, verkligen inte. Nu när jag ändå är negativ så kan jag ju klaga lite på hur jävla pank jag är också. helvete. har -92 spänn på kontot och ändå tror jag att allting ska lösa sig. Hur jävla naiv får man vara. Jag står i skulder till mina vänner upp över öronen. Men men. när arbetsförmedlingen väl får tummen ur röven och ger mig mitt bidrag så kommer jag kunna ge tillbaka alla pengar och då kommer jag känna mig mer pank än vad jag gjorde från början. Fan. det är bara en ond cirkel alltihop.
      Nej . Nu ska jag nog byta kläder och börja sminka mig lite om jag faktiskt ska ut ikväll. Har en känsla av att det faktiskt kommer bli så eftersom alkoholen ropar mitt namn. <3

Sömnlös

Ligger i min säng. Tänker på saker jag inte borde tänka på. Suktar efter någon jag inte ens borde se åt. Kanske är rätt Förståerligt att jag inte kan sova när jag ligger och tänker så jävla mycket som jag faktiskt gör. Klockan är bara halv tre, men jag har ingenting annat att göra än att försöka sova. Ligger även och försöker planera morgondagen. Vilket är jävligt svårt eftersom jag inte fått svar på något av mina nattliga sms. Men jag hoppas att fröken bengtsson har lust att hänga med mig in till karlskrona city. Är i desperat behov av ett antal hela klädesplagg och en stor dos med pepp. Känner mig verkligen inte på topp. Har haft ''bakfylleångest'' sedan i söndags och jag vet inte ens vad jag har gjort. Någon gång kommer väl det fram. Men nu tror jag det är dags att lägga ifrån sig mobilen och återgå till att försöka sova. Nauti.

Följ min blogg med bloglovin

Som ny

Har äntligen fått tummen ur röven och tagit mig ett bad med massor med olja, bubblor och ännu mer olja. Passade även på att lägga ansiktsmask (lermask). Har tänkt på det ett jävla tag men jag är helt enkelt för lat. Men idag så äntligen passade jag på att göra allt på en gång. Jag fyllde upp ett skållhett bad och lade ansiktsmasken. Jag satte på lite lugn musik och släckte lamporna men tände en badlampa (en lampa som lyser milt i olika färger). Jag kunde dock inte riktigt slappna av, känner hela tiden att det måste ha gått hur lång tid som helst och att jag borde börja tvätta håret etc. etc. Men idag kunde jag med hjälp av musiken hålla koll på hur lång tid som hade gått. Men då tyckte jag det var ännu jobbigare eftersom jag kände mig tvungen att ligga kvar i badet.

   NEJ. bada är INTE för mig. Man bara tänker på alla de grejer man inte vill tänka på. Likadant som när man går och lägger sig alltså. Båda sakerna är grejer som man inte ska göra ensam. Så det så.

 Strax pallrar jag mig i säng, men först ska jag försöka fixa något gott att äta.. mums. Natti.

Make everyday Halloween

Halloween är återigen över. Den viktigaste dagen på hela året har bara poffat. Det är alltid lika deprimerande.
Men i vilket fall som helst så måste jag säga att det var  en riktigt trevlig helg som jag spenderade med underbara människor och en hel del alkohol. Visst fanns det väl både upp och nedgångar, men vad fan. Vi fokuserar på det positiva.
   På fredagen hade jag en mindre tillställning för mina vänner. Det serverades bål (vilket ingen rörde), trevligt sällskap och mindre lekar. Att vara utklädd var såklart ett måste eftersom ingentning skulle få förstöra min helg. Här kommer en bildsammanfattning över kvällens gäster.

Fröken Elin var vacker som få som Hjärter Dam.

Johanna Runeson hade hängt sig, och trivdes med det.

Sandra var allmänt död. Och full.

Sara var Ms Bellatrix Lestrange.

Pussy var sailor-biatch. (bild snodd från Carolina Augustsson)

Joel ja. Han var charmerande blodig. Men jag minns inte helt och hållet vad han var. (bild snodd från Carolina Augustsson)

Jag själv var ... tja.. Död brud. Men det blev väl inte så lyckat mot slutet. Kan väl mer kalla mig för dött fyllo. (bild snodd från Carolina Augustsson)

Efter vi hade haft denna mysiga tillstänning hemma hos mig begav vi oss in till Karlskrona City och .. ja så jävla mycket av det minns jag helt enkelt inte. Vet att jag fick tillbaka en sko som jag hade varit av med i ungefär ett års tid. Så det var ju positivt. Och Fröken Pussy och Herr Joel dansade vid strippstången ett jävla tag. Och sedan fick jag mig en lapdance av var och en av dem. Inte helt fel, så för mig var kvällen minst sagt lyckad.

Kvällen därpå åkte Jag, Pussy & Sandra upp till torsås och hämtade Joel igen för att tvinga med honom ut och ha lite skoj igen, vilket han inte var helt på. Klockan var väl bortåt två innan vi ens kom ut på puben. Och det var bara trångt och jobbigt där. Och jag som inte är astmatiker eller överallergisk mot något annat än damm höll på att dö nere i källaren på Playbar av alla jävlar rökeffekter. Seriöst, tagga ner på dem.

Gissar att denna bilden får beskriva den rökfyllda kvällen i källaren på Playbar.

(bilden snodd från Carolina Augustsson)

Men trots att allt kanske inte var 100% denna helgen så har det faktiskt varit en av mina bästa Halloween-kvällar på många år. Jag var med folk jag tycker om och älskar. och jag hade minst sagt trevligt. Tack för att ni skrämde upp min tillvaro <3

 Avslutar med den lätt bästa bilden från halloweenfesten.

(Bilden snodd från Carolina Augustsson)

Tristess

Kan nog lugnt säga att detta inte har varit en av världens mest händelserika dagar. Men jag har i alla fall varit ute och ätit en runda med Sandra, Jojo & Jonas. 
   Ikväll har jag chillat som fan på soffan och bara tittat på tv. Inte för att det ens var någonting som i grund och botten var värt att se, nej. Utan av bara ren tristess.
   Imorgon är man ledig från skolan och då får man fan i mig se till att få tummen ur röven och sätta igång med lite arbeten som man har hängande efter sig i skolan. Borde faktiskt se till att sätta igång med projektarbetet men det är någonting där som tar emot jävligt mycket. 

Idag blir det inte mer än så. stay tuned. 

Vad fastnar?

Som de flesta dagar hade jag även idag ett väldigt intressant samtal med Fröken Bengtsson. Det ämne vi hade uppe idag var vad vi faktiskt minns från när vi var små. Det har ju varit uppe en hel del diskussioner om att man inte börjar minnas förrän man är tre år etc. etc. Men av egen erfarenhet så vet jag helt enkelt att det finns undantag. 
   Mitt första riktiga minne är ifrån när jag var ett år gammal, tro det eller ej. Det var första gången jag träffade #!@?%. Han var tre år när detta hände och han stod och lekte med sitt duplo-lego. Det var nog helt enkelt kärlek vid första ögonkasted, för jag minns att jag bara stod och gapade av hänförelse vid synen av honom. Han tittade tillbaka på mig, men han hade väl mer den där blicken som utan ord säger "Vad i helvete glor du på?".  Jag vet helt säkert att detta inte är något ditplacerat minne som man kan få av att titta på kort eller att höra ens föräldrar berätta upprepade gånger om speciella händelser, nej, detta är en verklig händelse. Det vet jag eftersom mina föräldrar inte var närvarande och de visste ingenting om detta förrän jag berättade det. 
   Jag, personligen, tror att hur man utvecklar minnen är individuellt. Dessutom tror jag att traumatiska upplevelser etsar sig fast mer än andra händelser som t.ex. att du trillar i trappan,  att du är med om ett dödsfall eller, som jag, att du blir väldigt förälskad. Men när jag ibland berättar för folk om att jag har mitt första minne från den åldern så tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet och säger att man inte kan minnas saker förrän man är tre. Det tror jag helt enkelt är bullshit. 

Men om ni har något intressant och vettigt att komma med så lyssnar jag gärna. Är villig att höra era teorier om minnet också.
 
Sov gott!

Jaså

J

Jo minsann. Nu är man tillbaka här på bloggen efter ett antal deprimerande år. Men nu är det dags att vara glad.
Jag gissar att det som fick mig att faktiskt satsa på att börja skriva lite igen var att min kära vän Sandra nu har satt igång sin politiska blogg. Och jag kände väl helt enkelt lite saknad inför min gamla blogg.

Nåja. Idag har jag äntligen fått tummen ur röven och blonderat håret. Men såklart så gick det käpprätt åt helvete med tanke på att det som vanligt inte blev mer än oranget, börjar få smått panik på det stadiet nu. Börjar nästan fundera på att låta håret vara blont nu istället för att färga det lila som jag faktiskt hade tänkt, men jag har ju en tendens att ångra mig en gång i timmen, så vi får väl se hur det går med den saken.


Det är fan vad svårt det ska vara att få ur sig några ord nu egentligen. Jag vet att förr när jag skulle skriva så flöt allting på och det var nästan svårt att sluta. Men nu känns det som att jag har fått skriftlig förstoppning eller vad man nu kan kalla det för. Så de som faktiskt läser får ursäkta mitt ordbajseri.


För att kanske bli lite mer seriös, och ta upp någonting som jag och min kära vän Sandra diskuterade för ett par timmar sedan, så tänkte jag försöka förklara min syn på invandringen. Det är ganska många som har missförstått mig när jag har pratat om detta ämne och de flesta ser mig som rasist. Visst, ni kanske inte har 100% fel där men jag måste ändå få säga min del i det här. Det jag stör mig mest på är folk som kommer till sverige trots att de har det bra i sitt hemland. Folk som inte har mordhot på sig hit och dit och som inte behöver komma hit för att få den sjukvården de behöver för att inte dö. Jag blir så förbannad när jag hör att en liten flicka från något random land inte får stanna kvar i sverige trots att hon kommer bli blind om hon inte får en avancerad ögonoperation. I andra fall så kan det röra sig om en person från.... ja.... låt oss säga ett så pass rikt land som USA. Han kommer hit för att hälsa på sina släktingar och sedan vill han inte åka hem, för det var ju faktiskt ganska trevligt här. Han får fan i mig stanna. Och HAN tar upp platsen för den där lilla flickan som behövde en operation. 
Jag tycker definitivt att vi i europa måste snacka ihop oss på något jävla sätt. För det kan inte fortsätta såhär med att Danmark nästan är tomt från invandrare medan sverige nästan svämmar över. 


Världen är sjuk.

ifall det nu är några invandrare som läst bloggen så vill jag bara säga att jag inte har något emot ER. det är systemet som är fucked up.