onsdag 31 oktober 2007

Have you waited long?

Just när jag trodde att jag aldrig mer skulle komma upp till ytan.




Jag har varit utan dig i snart fyra veckor, och idag är första gången det känns något sånär bra att bara vara vänner.
Jag älskar dig fortfarande, jag tror jag älskar dig mer än vad jag någonsin har gjort.
Du vet mycket väl att jag alltid kommer finnas här för dig, och jag kommer alltid att älska dig. Du är det underbaraste denna jorden någonsin skapat. Dina vackra brungröna ögon som glittrar i månskenet, ditt underbara svarta hår med diamantkross, och dina perfekta läppar mjuka som bomull. Du inser nog inte själv hur underbart vacker du är.
Du är som vackrast när du sover, när jag kan titta på dig i smyg och iakta din perfektion.


Idag fick jag hålla dig så nära jag så länge velat, kyssa dina underbara läppar och säga att jag älskar dig. Det var så härligt att äntligen få säga det till dig, även om det inte längre kanske spelar någon roll. Du är, och kommer alltid att vara det viktigaste i mitt liv. Det går inte att ändra på, hur mycket du än försöker.
Imorgon får jag träffa dig igen och om jag får ska jag hålla dig så hårt, helst aldrig släppa taget. Jag vill hålla din hand med dina vackra långa fingrar och smeka din kind. Bara finnas med dig och viska sanningar i ditt öra.
Det är så mycket jag vill och det är så mycket jag inte kommer få.
Det är så mycket jag vill ha och aldrig kommer få.
Det spelar ingen roll vad du säger, på julafton kommer jag ändå att leta efter en ca 1.95 lång paket som ligger och väntar på mig under julgranen!
Du förstår att... du är det bästa som någonsin har hänt mig. Du är den som tog mig upp från botten, som räddade mig. Utan dig hade jag nog inte gått på jorden längre, jag hade legat under jord och kippat efter luft. Väntat på att just du skulle komma och rädda mig.


Dagen var fylld av tårar, dagen var fylld av skratt.
Dagen var fylld av kärlek, trots att du kanske inte märkte det.
Jag vet att du inte mår bra älskling, men jag kommer alltid att finnas här vid din sida, jag ska följa varje steg du tar tills du mår bättre. Om du inte behöver mig då längre så lovar jag att lämna dig ifred. Jag lovar att jag aldrig mer ska ringa bara för att få höra din röst. Jag lovar att jag inte ska skriva till dig bara för att veta ifall du fortfarande bryr dig.
Jag lovar att inte försöka få dig att älska mig.


Du är den enda för mig, Henke. <3

tisdag 30 oktober 2007

Ett enklare liv

Det har länge varit svårt att få saker ur sig, både tankar och handlingar.



Jag vet inte längre vad jag ska tänka, hur jag ska handla. Min kropp säger nej varje gång jag vill göra någonting, det är därför jag inte har skrivit någonting någonstans på ett jävla bra tag. Det finns ingenting att säga förutom att jag är borta.
Det finns ingenting kvar av mig, ett tomt vandrande skal på en meningslös grund.
Jag går omkring i min lilla drömvärld full av ingenting, det enda stället jag numera kan vara mig själv på. Det enda stället där ingen klagar på mig, där ingen säger hur jag måste vara.
Det enda stället jag kan släppa ut min vrede på, det enda stället där jag faktiskt kan andas utan att folk säger att jag är för högljudd.
Jag vet inte ens vad som har hänt med mig, men allting har blivit så fel.. bara så fel. Jag vet inte upp och ner och inte heller höger eller vänster.
Vem är jag?
Ingen.
Jag försöker kämpa, jag försöker kämpa så hårt mot mitt inre kaos. Men vad händer om jag inte har rätt vapen? Vad händer om jag inte ens har rätt till att överleva.
Jag kämpar så hårt nu, jag kämpar för att överleva denna gången. Jag har tagit till det vapen jag inte någonsin hade velat ta till.
Det känns fel, men samtidigt så rätt. För jag vet att det måste göras, jag vet att jag måste klara detta kriget om jag vill fortsätta leva. Jag vet att jag kommer vinna om jag kämpar tillräckligt hårt.
Jag kommer stå där i toppen av kullen med segerflaggan i handen tillslut. Död eller levande.
För i vilket fall som så har jag lyckats att bli av med det. Bara på olika sätt.
Jag tänker klara det, för mig och för dig.
Ingen kan stå i vägen för mig nu, det är jag mot världen, bara jag.
Jag ska skjuta varenda jävel som kommer i vägen för mig och jag ska kyssa de som hjälper mig.
Jag ska ge dem en del av mitt hjärta som de alltid kommer ha hos sig, för det finns inget som betyder mer för mig just nu. Jag har en jävligt stor bit att ta mig igenom just nu, och jag behöver all hjälp jag kan få.
Men mest hjälp behöver jag av dig. lover.
Men om du inte finns där?
Då ger jag upp.
Follow Sathalie